Problemen vid närbildsfotografi börjar redan vid skala 1:10. Den oändlighetsoptimerade optiken börjar här tappa i kontrast, skärpa och upplösning. Det skärpedjup vi har att röra oss med är ofta i storleksordningen ett tiotal millimeter. Risken för vibrationer kräver stabila stativkonstruktioner. Ljussättningen är ytterst känslig, centimetrar kan vara avgörande för kontrastomfång och känsla i den slutliga bilden.
FOTOMAKROGRAFI
Problemet vid fotomakrografi, men också tillgången, är det begränsade skärpedjupet. Optiska lagar ger inget utrymme för kompromisser och området för skärpa är millimeterbrett. Inga vibrationer får förekomma och arbetet framför kameran sker ofta med hjälp av pincett.
Lösningen ligger i specialkonstruerad optik som ger optimal skärpa i området upp till fyrtio gångers förstoring. Kraftiga stativ gör fotomakroskopet stabilt och den gummiupphängda slutaren absorberar rörelsen då slutare arbetar. Ljussättningen av motiv sker med hjälp av fiberljus.
SPALTLJUSTEKNIK
Problemet vid all närbildsfotografi heter skärpedjup. Bilden blir skarp enadst i ett plan. Vid förstoring tjugo gåger motivets storlek är skärpedjupet endast tiondelar av en millimeter. Utanför skärpedjupsgränsen är bilden obrukbar på grund av oskärpa.
Lösningen, att skapa ett oändligt skärpedjup, är lika enkel som genial. Motivet placeras på ett rörligt objektbord. I nittio grader mot kamerans optiska axel projiceras en ljus-spalt, tunnare än den valda förstoringsgradens skärpedjup. Vid exponeringen sveper ljusspalten över motivet genom objektbordets rörelse.
Lösningen ligger i den nya generationen närbildsoptimerade optikkonstruktioner. Denna optik ger optimal skärpa vid skala 1:1. Linssystemet är också möjligt att förändra i förhållande till den skala arbetet sker i. Till stor hjälp är ett digitaliserat TTL-system med mätning i filmplanet för total kontroll av exponering och kontrastomfång.
