|
|
MIN KAMERA OCH LJUSET
en gratiskurs av Lennart Hansson
Vill du lära dig mer är du välkommen till:
Fotografskolan.com
Jag hälsar dig välkommen till kursen Min Kamera och Ljuset.
I den skall jag på ett lättsamt sätt lära dig att
förstå ljuset och hur du skall arbeta med din kamera för
att uppnå det resultat du önskar. Kursen är upplagd så
att du skall göra dina erfarenheter på egen hand utan min handledning.
Naturligtvis är du mycket välkommen att kontakta mig via e-post
med frågor och sända mig dina bildresultat om du vill att jag
skall avge ett omdöme om vad du uppnått..
LJUSET
En personlig betraktelse.
Några råd kan jag ge dig i din färd på att försöka
förstå ljuset. Resan är lång och fullärd blir
du aldrig! På biblioteket finner du hyllmeter efter hyllmeter som
på ett eller annat sätt berör människans aktiviteter
och ljuset. Det första rådet du skall få, är att
öppna dina ögon nästa gång du är ute på
promenad. Vandrar du i staden höjer du blicken och betraktar husen
och deras fasader, gator i deras fulla längd, bilar, människor,
rök från skorstenar i med- och motljus, i solsken och regnväder.
Egentligen behöver du återvända till det förundrade
barnets stadium - då allt är märkvärdigt, då
allt var nytt.
SLÄPLJUSET
Ett lärorikt exempel, tror jag, är om du betraktar en husfasad
i släpljus. Släpljus är ett sådant ljus som strycker
lätt över en yta och kastar långa skuggor. Hur skall jag
förklara? Jo, ta en ficklampa och ett broderat tyg eller ett papper
med grov yta. Lägg tyget/pappret på en bordsyta och belys det
med ficklampans ljus från sidan, så lågt du kan, helst
i jämnhöjd med papprets/tygets yta. Ser du! Helt plötsligt
träder de olika trådarna i broderiet fram. Träfibrerna
du knappt såg i det vanliga ljuset ser du nu en och en - de kastar
till och med en liten skugga, trots att de är så små.
Om vi återgår till husfasaden så skall alltså
solen stå nästan parallellt med fasadens yta. Då, helt
plötsligt kan du se varje uthuggen stenflisa i de granitblock som
huset är byggt med. Varenda stuckatur framträder klart och tydligt.
Det blir ett djup i byggnadens fasad som inte framträder det ringaste
om ljuset träffar byggnaden rakt framifrån.
HÅRT LJUS OCH MJUKT LJUS
Denna övning, som jag vill att du tar dig tid med, sträcker
sig över timmar. Du börjar din stillsamma betraktelse redan
då ljuset ligger, låt säga, 45 grader mot husets fasad.
Följ sedan alla händelser som utspelar sig under den tid det
tar tills fasaden ligger helt skuggad. Gör övningen en gång
med sol från molnfri himmel och en gång i ljus som är
dämpat av tunna moln. Skillnaden är väsentlig vad gäller
skuggor.
SIDOLJUS
Finns det tinnar och torn på huset betraktar du dessa samtidigt
med allt annat. Ljus rakt framifrån - bilden är platt. Ljus
från sida, se hur tornen modelleras fram - se vilket djup som framträder!
Nu har du lärt dig skillnaden mellan hårt och mjukt ljus, och
vad ett släpljus är. Dessutom på köpet vad ett sidoljus
har för effekt, vad gäller utmejsling av form och djup i bilden.
ÖVNINGSUPPGIFT
Fotografera hela skeendet, låt säga med 10 minuters mellanrum.
I hårt ljus - sol från molnfri himmel. I mjukt ljus - solen
dämpad av tunna moln och lite soldis. Du kommer att upptäcka
att varje bild är olik den andra, att varje bild innehåller
olika känsla och att varje bild har olika djup. En enda gång
behöver du göra denna övning i ditt liv. Sen lär du
dig att betrakta ljuset i ögonblicksbilder i det alldagliga livet,
i skolan, på jobbet, i semestertid, på dagen och även
på natten. Då med samma effekter, fast i artificiellt ljus.
DET ANDRA...
rådet jag vill ge dig är att gå på muséum
och där se hur människor som ägnat hela sitt liv åt
att studera ljuset tolkar detta i sina verk. Betrakta i stillhet målningar
av Rembrandt Harmensz. van Rijn. En begåvning som Rembrandt kan
du inte gå förbi om du försöker lära dig förstå
ljuset. Rembrandt ägnade hela sitt liv åt att förmedla
synintryck. Han är en mästare i att med ljusets hjälp skapa
bilder innehållande glädje och sorg, eftertänksamhet och
spontanitet, liv och död. Har du inte möjlighet besöka
muséerna där hans verk hänger finns alltid biblioteken
med deras konstböcker att tillgå. Jag nämner några
av hans verk vid namn - enbart för att inspirera
Evangelisten Matteus inspireras av ängeln Paris, Louvren
Kökspigan Stockholm, Nationalmuséum
Kristus och äktenskapsförbryterskan London, National Gallery
Den helige Anastasius Stockholm, Nationalmuséum
Vila under flykten till Egypten Haag, Mauritshuis
Lärd mediterande i rum med spiraltrappa Paris, Louvren
Självporträtt Berlin, Staatliche Museen
Den heliga familjen Amsterdam, Rijksmuseum
Men - glöm inte bort att det finns andra än Rembrandt och andra
konstnärer än målare. Men allt detta lämnar jag öppet
för dig att finna, inspireras och lära av. Och naturligtvis
skall du se och lära av andra fotografers bilder. Om någon
bild berör dig - analysera varför. Förutom att motivet
naturligtvis kan vara engagerande så betrakta ljuset och ljusets
roll i bilden och i dina känslor. Och kom ihåg att våra
känslor ofta är förknippade med vårt arv och miljö.
Därav följer att en bild som berör dig på djupet,
kan någon annan gå förbi utan tillstymmelse av reaktion.
MEDLJUS OCH REFLEKTERAT LJUS
Jag har talat om släpljuset i byggnadens fasad och sidoljuset som
modellerar fram och skapar djup i bilden. Kvar har vi ljus rakt framifrån
och bakifrån. Själv undviker jag att arbeta i ett ljus rakt
på. Bilden blir utslätad och platt - utan känsla. Den
enda gång jag tillåter ljus rakt framifrån - är
då jag i ateljén måste lätta upp en ljussättning
för omfångets skull. Och inte ens då skulle jag kunna
tänka mig ljus direkt från en ljuskälla. Nej, då
endast reflekterat ljus från en frigolitskiva.
MOTLJUS
Ljus bakifrån, motljus. Mycket effektfullt och kan användas
till mycket. Djupkänslan minskar naturligtvis - men väl använt
i kombination med sidoljus och upplättningsljus skänker detta
ljus ett liv i bilden som få andra ljus kan göra.
HÖGDAGRAR
Till sist högdagrar eller spetsdagrar. Det är det ljuset som
lägger sig i kanten av ett blad och glimmar, som markerar en elledning
i gnistrande vitt, som visar strukturen av ett material genom sin höga
intensitet och därmed skapar material- känsla.
TILL SIST...
Jag tror att jag med denna personliga betraktelse har skapat underlag
för dig att bestämma dina egna övningsuppgifter. Kom ihåg
att detta är fotografens vardag, ingen ger dig order, allt du vill,
allt du gör, måste du själv skapa förutsättningar
för. Vill du lära dig något finns informationen att hämta
där ute. Men du måste söka och fråga. Det tar lång
tid att lära sig läsa ljuset och tillämpa kunskaperna inom
fotografin. Plagiera gärna de gamla mästarna, både inom
måleri och fotografi. Men var inte rädd att gå utanför
ramarna. Här liksom överallt annars är det detta som kan
leda framåt.
Del 2 av 3
Som fotograf har vi fördelen att enkelt kunna avbilda verklighetet.
Vi behöver inte som den målande konstnären gå en
massa år i lära hos en mästare för att förstå
allt om färg och teknik. Det är ju bara att trycka så
sitter bilden där! - Men vi måste lära oss mäta ljuset
så att vi med kameran kan exponera så att vi uppnår
det önskade slutresultatet i bilden.
VAD ÄR EN LJUSMÄTARE
Oavsett om exponeringsmätaren sitter i kameran eller om vi mäter
med en lös mätare är det samma princip som styr. I exponeringsmätaren
sitter ett ljuskänsligt ämne som styr eller producerar elektrisk
ström beroende på hur mycket ljus som träffar cellen.
Ju ljusare motiv - desstu mera ström. Den alstrade strömmen
mäts och därmed ljusets intensitet.
VAD ÄR LJUS...
för en exponeringsmätare? Om du målar en yta grå
och belyser denna med en 100 watts lampa så får du låt
säga bländare 8. Om du tänder ytterligare en 100 watts
lampa så kommer mätaren att visa bländare 11. Dubbelt
så mycket ljus och du får ett bländarstegs förändring.
Om du skiftar den gråmålade ytan till en vit yta och belyser
denna med de två 100 watts lamporna så reflekteras fyra gånger
så mycket ljus från den vita ytan än från den grå
och expo- neringsmätaren visar att du skall ställa in bländare
22. Resultat, en fjärdedel av den reflekterade ljusmängden skall
släppas in till filmen.
Vi har alltså lärt oss att exponeringsmätaren inte kan
skilja på en ljusökning som beror på en ökning av
ljusets intensitet eller en som beror på att motivet reflekterar
mera ljus. Mätaren är kalibrerad så att om du mäter
mot en vit färgton så kommer den att återges som neutralgrå
på den färdiga kopian. Detsamma gäller om du mäter
en svart ton. Moderna systemkameror med inbyggd ljusmätare har mängder
av mätceller utspridda över hela bildutsnittet och mäter
på så sätt ut ett genomsnitt- ligt värde för
exponeringen - som för det mesta brukar bli perfekt. Dvs, om du inte
tar en nattbild med en stark lampa i förgrunden eller foto- graferar
ett motiv där två tredjedelar består av knallblå
sommarhimmel och en tredjedel består av en svart kolgruva. Då
hänger inte mätaren med. Du måste då välja
bildutsnitt för mätning som i praktiken motsvarar en grå
yta. Eller göra mätningen på två tredjedelar svart
kol och en tredjedel himmel. Dvs om du inte vill ha himlen perfekt exponerad
för då får du mäta tvärtom. Eller om du struntar
i himlen och vill ha kolet rätt exponerat, då mäter du
bara kolet. Allt grundar sig på erfarenhet och när du har erfarenheten
är ljusmätningen enkelt. Tillåt dig att i början
göra misstag. Men stanna upp inför dina misstag och lär
av dem.
VAD HÄNDER OM VI EXPONERAR FEL
ÖVEREXPONERING
Filmen får för mycket ljus
Vad gäller negativ film är denna tolerant mot en liten överexponering.
Kan i vissa fall, med mycket svärta och mörka toner i motivet,
vara att rekommendera. Men en kraftigare överexponering förstör
skärpan i bilden. Alla nyanser i vita partier försvinner och
teckningen blir sämre i nyanser strax under vitt. Kontrasten blir
också sämre. Resultatet blir en grå bild utan egentlig
svärta.
UNDEREXPONERING
Filmen får för lite ljus
Omvänt, du kommer att få mycket liten eller ingen teckning
alls i svarta och mörka partier. Gråskalans valörer kommer
att smälta samman i bildens mörka partier. Kopian kommer att
bli gråaskig. Kontrasten blir för låg i negativmaterialet.
NORMAL EXPONERING
Filmen får rätt mängd ljus
I ett negativ med rätt exponering ser du detaljer med lupp överallt.
Om du jämför de oexponerade delarna av filmen (utanför
bild) med de minst exponerade delarna av negativet finns det svärtning
i exponeringen. Kornet är litet, skärpan maximal och kontrasten
är perfekt efter vad filmen skall ge.
PASS UPP!! ...
med glödlampsljus. Filmen brukar i regel vara mindre känslig
för glödljus (det röda i spektrat) än vad exponeringsmätaren
är. Testa med din egen utrustning och film.
TIDSEXPONERING
Fotografering med långa exponeringstider Om du fotograferar på
natten och kanske har långa exponeringstider på en minut eller
kanske tjugo minuter måste du ta hänsyn till filmens reciprocitet.
Mer om detta läser du om i filmens datablad kombinerat med egna tester.
Vid extremt korta ( under 1/1000 sek) och långa exponeringstider
reagerar filmmaterialet så som om det hade en lägre film- känslighet
än den som angivits på asken. Fullt normalt - det är bara
så. Vem har sagt att fotografering skall vara enkel ? Detta gäller
också alla filmtyper då du fotograferar med blixtljus - mörklagt
rum med flera blixtar i följd. Vid färgfotograferingar uppstår
då också färgförskjutningar. Uppsök databladet
för filtreringsvärden.
KONTRASTOMFÅNG
Filmens möjlighet att teckna ut från vitt till svart Färgdiapositiv
film har ett mindre kontrastomfång än vad svartvit och negativ
färgfilm har. För att du enkelt skall förstå tar
jag det här mycket lättsamt utanför regelboken. Låt
säga att en diafilm med fotografens sätt att tänka har
ett kontrastomfång kring fyra bländarsteg så har det
negativa färgfilmsmaterialet ett kontrastomfång av sex bländarsteg.
VAD INNEBÄR NU DETTA?
Du har ett motiv. Du mäter ljuset i motivets ljusaste del och får
bländare 32. Du mäter ljuset i motivets mörkaste del och
får bländare 4. Skillnaden mellan bländare 4 och bländare
32 är sex bländarsteg. Ett omfång som inget filmmaterial
med lätthet klarar att återge så att du ser alla detaljer
i vitt och svart.
VAD GÖRA?
Om du vill ha ut alla toner måste du minska skillnaden mellan vitt
och svart. Det gör du med reflekterande ljus eller utfyllnads ljus.
Det råaste och mest okänsliga sätt att göra detta
på är att om låt säga motivet är en människa
i motljus och ansiktet ligger i skugga, att då blixtra rakt i ansiktet.
Den elegantaste lösningen är att låta solljuset lysa på
en reflexskiva som reflekterar ljuset mjukt in i motivets mörka delar.
I båda fallen har du minskat omfånget. Mäter du nu åter
i det ljusaste partiet har du fortfarande bländare 32, men i det
mörkaste partiet har det blivit så pass mycket ljusare att
du får, låt oss säga, bländare 8. Ett kontrastomfång
som negativt material klarar. Om du också vill minska ljuset i motivets
ljusaste partier spänner du upp en segelduk på en ram och skuggar
motivet. Mäter du då igen i ljusaste partiet har du kanske
bländare 22 och i det mörkaste partiet upplyst med reflekterande
ljus fortfarande bländare 8. Ett kontrastomfång på tre
bländarsteg som varje film klarar. Och som varje repro och tryckare
kommer att älska dig för och kalla dig proffs.
NATURLIGTVIS... står det dig fritt att i skapande syfte flytta
omfånget mot ljusaste delen eller mörkaste delen. Väljer
du att mäta och exponera efter de ljusaste partierna får du
en grafisk bild med mycket svärta. Väljer du att exponera efter
de mörkaste partierna får du en skir ljus bild med ljusöverslag.
Båda varianterna mycket vackra. Bara att välja efter den känsla
du vill uppnå. Sen kan du fixa och trixa med exponering, framkallning
och kopiering - men det är en annan historia, väl värd
sin egen kurs.
ÖVNINGSUPPGIFTER
Oj! Här har du övningsuppgifter för de närmaste tre
åren! Specifikt skulle jag vilja att du testar och skapar känslor
i dina bilder med ledning av informationen i stycket om kontrastomfång
- det är egentligen vad hela det här kursbrevet handlar om.
Lycka till! Hälsningar Lennart
Del 3 av 3
Nu är du framme vid den absolut väsentligaste delen i det tekniska
handhavandet av din kamera. Bländare och tid i samspel för att
uppnå det du vill få fram i din bild. Det finns oändligt
många kombinationer och oändligt mycket att tänka på.
Men låt dig inte avskräckas - efter ett tag och några
rullar film har du fått grepp om helheten. Sen kan du börja
med finliret kombinerat med dina nya kunskaper om ljuset och filmmaterialet.
BLÄNDARE
Med bländaren reglerar vi tillsammans med tidsinställningen
den mängd ljus som vi vill ska träffa filmen. Med bländaren
reglerar vi också skärpedjupet.
En normal bländarskala kan se ut så här: 2,8. 4. 5,6.
8. 11. 16. 22.
Det kan finnas ytterligare sifferbeteckningar i båda ändarna
av skalan. Men i så fall är det en dyrbar optik du har.
Jag gillar inte tung teori och en massa matematiska uträkningar om
det inte är absolut nödvändigt - så därför
gör vi så här: Öppna kamerans bakstycke och ställ
in bländare 11. Ställ in B på tidsskalan. B innebär
att kamerans slutare står öppen så länge du håller
avtryckaren nertryckt. Öppna kamerans bakstycke. Tryck av och håll
avtryckarknappen nertryckt. Rikta kamerans optik mot ljus. Du ser nu ett
litet hål som öppnat sig i optiken. Skivan är svart och
uppbyggd av ett flertal lameller. Du ser också att hålet är
kantigt. Räknar du kanterna ser du hur många lameller just
din bländare är uppbyggd med. Har du någon gång
tagit en bild på natten direkt in i ett skarpt ljussken kan det
hända att du på bilden fått en eller flera konstiga ljusa
fläckar med samma form du just nu kan iaktta hos din bländaröppning.
Detta händer ibland om du inte skyddar din optik från ett kraftfullt
motljus med ett för optiken avpassat motljusskydd. -Men åter
till bländare 11. Om du nu vrider din bländarring till bländare
8 får du en exakt dubbelt så stor öppning. Vrider du
bländarringen till bländare 16 från bländare 11 får
du en exakt hälften så stor öppning. Alltså: Ett
bländarsteg större öppning är lika med dubbelt så
mycket ljus in till filmen. Ett bländarstegs mindre öppning
är lika med hälften så mycket ljus in till filmen. (Under
förutsättning att du använder samma tidsinställning.)
SKÄRPEDJUP
Precis vad ordet säger;
Skärpa i bildens djupled
Har du fler än en optik? Då ska vi ta en titt på dessa
först av allt. Vi säger att du har en 35mm vidvinkel och en
135mm teleoptik. Det spelar ingen roll om du framför dig har andra
brännvidder än de nämnda. Informationen du får här
nedan är direkt överförbar till alla optiker.
BRÄNNVIDD 35mm
Först tar vi en titt på de olika siffrorna som markerar bländare.
Olika färg på siffrorna? Bra! Ställ in bländare 11.
Framför bländarringen ser du flera längsgående linjer.
Samma färger på linjerna som på siffrorna - uppdelade
på varsin sida om mittlinjen.
Ställ in avståndet på 4 meter. Sök upp den färg
på linjerna som din bländare 11 är färgad med. Linjeskalan
visar att du har ett skärpedjup på flera kilometer - från
oändligt ner till två meter.
Behåll bländare 11 men ställ in avståndet 0,5 meter.
Titta på samma linjer igen. Du har ett skärpedjup mellan 0,45
och 0,55 meter. Endast en decimeters skärpedjup!
Av detta lär vi oss att skärpedjupet inte bara är beroende
av vilken bländare vi ställer in, utan varierar också
beroende på vilket avstånd vi ställt in skärpan
på. Ju närmre du ställer skärpan - desstu kortare
skärpedjup.
Har du kniviga skärpedjupsprolem någon gång framöver
så tillämpar du det du nyss lärt dig. Låt säga
att du med bländare 11 ställt skarpt på 2 meter. Du ser
att bländare 11 ger dig skärpa mellan ca 4 meter ner till 1,5
meter. Men du vill ha skarpt ända till horisonten från 2 meter.
Titta på dina färgade linjer igen. Och se - genom att placera
oändlighetssymbolen på vänstersidans bländare 11
linje så hamnar du på markeringen 2 meter på högersidans
bländare 11 linje. Varsågod! Du har nu skärpa från
2 meter till oändlighet - i stället för mellan 1,5 meter
till 4 meter.
En tumregel för skärpedjupet att komma ihåg; 2/3 av skärpedjupet
hamnar bortom den punkt där du ställer skarpt, 1/3 hamnar hitom
denna punkt.
BRÄNNVIDD 135mm
Du kan göra om samma övning på dina andra optiker. Med
brännvidden 135mm inställd på bländare 32 får
du skärpa från oändlighet men bara ner till 9 meter trots
att det är en mindre bländare. Ställer du in skärpa
på 1,5 meter har du inte mycket skärpedjup att vifta med. Vad
blir det? Knappt en centimeter.
Av detta lär vi oss två saker. Ett teleobjektiv ger oss kortare
skärpedjup i bilden än en vidvinkel. Ett teleobjektiv måste
man vara oehört noggrann med då man ställer in skärpan.
NEDBLÄNDNINGSKNAPP
Har du en nedbländningsknapp på ditt kamerahus? När du
trycker ner knappen så mörknar bilden i sökaren - när
du släpper den blir det ljust igen. Har du en sådan funktion
kan du på ett ungefär kontrollera skärpans utbredning
med den.
PRAKTISKA ÖVNINGAR
Skärpedjup
Du befinner dig i Paris. Naturligtvis skall du ha en bild av Eiffeltornet
och din vän. Vännen placerar sig vid vänster fot av tornet
och du backar och backar och backar. OK! Där satt bilden. Eifeltornet
i helbild och skarpt. Men vart tog din vän vägen? Det blev visst
lite fel... Vissla på din vän, men stå själv kvar.
Placera vännen ett par meter från kameran, blir nog halvbild
av honom, och lägg in Eiffeltornet vid sidan om honom. Se där,
både vän och Eiffeltorn kommer med på bild. Nu kan bilden
bli på två sätt om du ställer in skärpan på
din vän. Vännen blir skarp men Eiffeltornet suddigt. Eller både
vän och Eifeltorn är skarpa. Båda bilderna är bra,
men tråkigt för dig om du velat ha båda skarpa.
VAD HÄNDE?
Om bara din vän blev skarp fotograferade du med en stor bländaröppning:
2,8. 4. Om både din vän och Eiffeltornet blev skarpa fotograferade
du med en liten bländare: 16. 22. Världen är full av motiv
lämpliga för övningar med litet och stort skärpedjup.
Ibland ska du upptäcka att ett litet skärpedjup är att
föredra framför ett stort. Ibland tvärtom.
SKÄRPA
Den absoluta skärpan Egentligen får du skärpa enbart i
ett tunt skikt, i samma plan som filmplanet, där du ställer
skarpt. Resten av skärpan är bara fusk. Det ser ut som om det
vore skarpt men det är det inte. Fotograferar du med en småbildskamera
och har låt säga från bländare 2,8 till 22 får
du bästa skärpa vid bländare 8. När du bländar
ner till 11. 16. och 22. får du ett längre skärpedjup
men en försämrad skärpa. Tekniskt sett är det så.
Men frågan är om du kommer att reagera över, eller se
skärpeförsämringen.
TID
Tiden reglerar du med kamerans slutare. Det finns två typer av slutare,
ridåslutare och centralslutare Med kamerans slutare reglerar du
den tid under vilken ljuset skall belysa filmen.
En normal tidskala kan se ut så här:
B. 1. 1/2. 1/4. 1/8. 1/15. 1/30. 1/60. 1/125. 1/250. 1/500. 1/1000 sek.
Det kan finnas markerat ytterligare både snabbare och längre
tider på din kamera. Men vi håller oss till dessa för
exemplens skull.
Vi har tidigare lärt oss att skillnaden mellan ett bländarsteg
från exempelvis bländare 11 till bländare 8 innebar att
filmen fick dubbelt så mycket ljus. Nu är det så vist
ordnat att samma regel gäller även för tidsangivelserna.
Ställer du in bländare 11 och exponerar på 1/250 sek så
träffas filmen av hälften så mycket ljus som den skulle
ha gjort om du i stället hade exponerat med bländare 11 och
1/125 sek.
ÖVNINGSEXEMPEL
Ställ in bländare 4. Ställ in tiden på 1/500 sek.
Detta säger vi, är rätt exponeringstid, för årets
bästa bild. Det är bara det att du skulle behöva större
skärpedjup - bländare 16 skulle vara lagom!
LÖSNING
Då vrider du bländarringen et, två, tre, fyra snäpp
från bländare 4 till bländare 16. Du minskar alltså
bländare med fyra steg för att uppnå det skärpedjup
du behöver.
-Men då blir ju bilden fyra bländarsteg underexponerad!
Rätt! Och det är här jag tycker att det fiffiga systemet
kommer till sin rätt. Vi har alltså minskat ljuset med fyra
bländarsteg - och då ökar vi tiden med fyra steg. Ett,
två, tre, fyra snäpp. Du hamnar då på tiden 1/30
sek i stället för 1/500 sek. Varsågod! Exakt samma mängd
ljus kommer att träffa filmen och årets bild är räddad!
OK! Det är nog så bra... Bara du inte tillämpar denna
kunskap när bästa vännen kastar sig utför bron med
en gummisnodd runt ena ankeln i ett så kallat Bungy Jump. Har han
bett dig föreviga hoppet med stort H kommer han inte att vara nådig
mot dig när han får se bilderna.
Varför inte det nu då? Jo det var det här med tiden och
dess inverkan på motivet. Jag tror det är bäst att vi
tar den här fotograferingen med bungy jumpet från början.
Du kan göra fotograferingen på två sätt. Antingen
med kameran på fri hand eller med kameran monterad på stativ.
Du väljer optik efter det avstånd du befinner dig på.
Väljer du lätt tele så var mycket noggrann med skärpeinställ-
ningen. Och se till att stå stadigt. Du låter kameran vila
i din vänstra hand. Med tummen och pekfingret sköter du skärpeinställningen.
Fatta ett grepp i kamerasidan med höger hand och ha pekfingret på
avtryckaren. Har du möjlighet, ta stöd. Pressa kamerahuset lätt
mot pannan, håll in armbågarna mot kroppen, andas in lätt
och krama av exponeringen. Ryckiga och snabba tryck på avtryckaren
är nog den vanligaste orsaken till skakningsoskärpa.
HOPPET
Del 1
Fotografering på fri hand. Du gjorde precis som jag talat om för
dig att göra. Stod stadigt och kramade av avtryckaren. Du till och
med höll andan då du exponerade. Och i sökaren såg
du ett fantastiskt fint stilrent hopp. Din vän låg som en fågel
och svävade fritt i luften. Den färdiga bilden kan när
du får den i din hand se ut på två sätt. Vilket
hopp! Vilken stilstudie! Din vän hänger som en fågel,
knivskarp, i fria luften. Du kommer att tjäna en bra slant på
honom då han vill ha en tre meter hög och två meter bred
fotokopia till sovrumsväggen där hemma! Det andra sättet,
Ve och Fasa, som bilden kan se ut på, är att allting är
skarpt, vattnet, bron, ja till och med den där fiskmåsen är
skarp och tydlig. Men - kompisen ser ut som ett långt genomskinligt
streck!
VAD HÄNDE?
Om din vän blev skarp fotograferade du på en snabb slutartid:
1/500 sek eller helst 1/1000 sek och rättade bländaren efter
detta. Om din vän blev som ett långt genomskinligt streck,
vill jag inte vara i dina kläder. Då glömde du bort det
här med tiden och fotograferade på 1/30 sek. Vad kan fallhastigheten
vara på en vän som hoppar från en bro med en gummisnodd
om ankeln? Ja, snabbt går det i alla fall och 1/30 sek är i
de här sammanhangen väldigt lång tid. Din vän hinner
falla en god bit under denna tid, därför avbildas han som ett
långt suddigt streck.
HOPPET
Del 2
Om din vän gör hoppet flera gånger vill jag att du prövar
den här varianten också. Montera kameran på stativ. Och
nu förlåter jag dig om du använder en lite längre
slutartid än 1/1000 sek. Kanske kan du välja 1/125 sek. Kontrollera
vilken linje din vän kommer att ha i hoppet. Lösgör kulleden
så att du obehindrat kan följa din vän i fritt fall. Men
se till att kamera och stativ står stadigt och att kulleden som
reglerar sidorörelsen är åtdragen. När så din
vän hoppar, följer du fallet med samma hastighet i kamerarörelsen
som hoppet har och trycker av lugnt och stilla mitt i din kamerarörelse.
Eftersom du tryckte av då det i sökaren såg ut som om
din vän stod alldeles stilla kommer bilden att visa din vän
knivskarp medan allt omkring honom kommer att vara fartfyllt oskarpt.
Hoppet är som du förstår bara ett exempel på hur
du kan skapa spännande bilder med hjälp av tidsexponeringen.
Det går ju lika bra att tillämpa kunskapen på en bil
eller en stillastående vän bland stressade människor i
snabb rörelse eller cykeln eller i kälkbacken eller....
Prova också att tillämpa dina nyvunna kunskaper på vatten.
Se skillnaden på ett vattenfall fotograferat med 1/500 sekund eller
5 sekunder. Se skillnaden mellan vågrörelser en sommarkväll
efter solnedgången på 1/15 sek och 20 sekunder.
Nu är det bara din egen fantasi som sätter gränser.
Det kommer av sig själv då kunskapen sjunkit och blivit en
självklarhet. I väntan på det, testa, prova och ha kul!
Men framför allt, var nyfiken!
Tack för den här gången!
Vill du lära dig mer är du välkommen till www.fotografskolan.com.
Med vänliga hälsningar
Lennart Hansson
|
|
